Författare

Intervju med ”verklighetens Bevakaren”

fb_fotoNY

Hur är Bevakaren i verkligheten? Karaktären i Bevakaren har inspirerats av de verkliga privatspanare som undersöker brott via internet. Jag bestämde mig för att återvända till forumet på Flashback för att undersöka likheterna med Bevakaren i boken. Men också för att förstå min anonyme intervjupersons drivkrafter – drivkrafter som ibland får honom att lämna sin dator för att ge sig ut på brottsutredningar i verkligheten.

 

Var i Sverige bor du och hur gammal är du?

”Svarar grovt: Bohuslän, och jag är född på 80-talet.”

 

Vad kan du berätta om ditt liv ut i övrigt? Jobbar du? Har du familj?

”Det jag vill sträcka mig till att berätta är att jag är man, av medelklass, har fast anställning, arbetar mest med fysiskt arbete och lever i familjeförhållande.”

 

Hur mycket tid tillbringat du på nätet?

”Det är olika, men jag skulle tro att det i genomsnitt handlar om någon timme om dagen gällande brottsfall på forum. Det har helt säkert funnits dagar då det handlat om totalt tio timmar.”

 

Hur kom sig att du började ägna dig åt detta?

”Det är nog en naturlig utveckling på ett tidigare levnadssätt jag haft. Det har alltid funnits intresse för utredande och sökande, och har gått i perioder.”

 

Hur länge har du varit aktiv med detta?

”Aktivt på forum i drygt ett år, men passiv läsare i runt fem år. Det var ett specifikt brottsfall som till slut fick mig att bli aktiv. Om man ska se det ur ett lite större perspektiv, och räkna ihop åren som jag ägnat åt detta även utanför internet, så handlar det om totalt elva-tolv år, men med perioder där verksamheten legat helt nere.”

 

Vad skulle du säga är syftet med dina aktiviteter på forumen?

”I första hand min vilja att vara behjälplig. Men lika mycket för att själv utvecklas med hjälp av andra, genom att till exempel ställa frågor i syfte att locka fram ett mer öppet svar av vederbörande.”

 

Vad är det som engagerar dig med just brottsfall?

”Det är nog en ojämn blandning av medkänsla, nyfikenhet och min egen vilja att angripa brottslighet. Det ger en viss känsla av belöning när en förövare till slut lagförs.”

 

Vilken typ av brott är mest intressanta för dig?

”Egentligen har jag ett intresse för allt inom kategorin, men grova våldsbrott med spaningsinslag brukar fånga mitt intresse lite extra. När en förövare av grovt våld går lös, och efterlämnar sig ett eller flera offer och spår, påverkar det mig mer än någon annan typ av brott. Utanför internet har det tidigare förekommit mer arbete kring stöldligor, men det är att betrakta som ett vilande kapitel.”

 

Är kritik mot polis och domstol – som jag tolkar några av dina inlägg – en drivkraft för att ta reda på sanningen?

”Definitivt. Kritik kan ha olika betydelser beroende på sammanhanget och mot vem/vad den riktar sig, och det reflekterar jag oftast över innan jag kritiserar. Jag förespråkar konstruktiv kritik, även om jag nog kan ha smågnällt eller ältat i något inlägg. Både polis och domstol är krasst sett alltid på efterkälken gentemot behoven i samhället. Straffsatser och resonemang hos domstolarna kan vara något jag reagerar över ibland. Än viktigare, de utredningsverktyg som polisen behöver är något jag intresserar mig för.”

 

Varför är forum på nätet en bra kanal för dig?

”Jag anser att forum likt Flashback är det i dagsläget nästan enda helt avklädda sättet att ta del av vad allmänheten tycker och tänker. Man kan helt fritt välja vilken opinion man vill ta del av, även om det man fäster sig vid inte alltid må vara helt demokratiskt.”

 

Hur går du tillväga för att söka information, som du sedan delar med dig av?

”Internet är ett bra verktyg om man på ett ungefär vet vad man ska leta efter, men jag är inte främmande för att lyfta telefonluren för att ta reda på något som kräver mer nyanserade svar eller en utveckling av någon detalj i ämnet. Att till exempel föra dialog med åklagare, polis eller ämbetsman kan vara givande även om info inte alltid utlämnas. Mer specificerat kan det i vissa trådar på forumen, där samma skribenter hela tiden återkommer, ibland uppstå ett slags förtroende. Jag har i diskussionstrådar om brottsfall fått info bakom kulisserna genom privata meddelanden från individer som enbart är där som läsare. Det verkar finnas en form av naturlig kultur kring att de som står ett ärende nära i verkligheten sällan vill delta i diskussionen, utan väljer i stället att ta kontakt med mig för att föra fram sin info. Om man väl får något slags värdefull information tycker jag det är viktigt att behandla den rätt. Om något till exempel kan äventyra en verklig polisutredning, bör man hålla det under lock.”

 

Ibland verkar det som att du är juridiskt kunnig, eller så har du bra underlag i form av domstolsprotokoll. Vad kan du säga om din bakgrund och erfarenhet?

”Min juridiska bakgrund är på pappret obefintlig. Det handlar om en gnutta erfarenhet och eget studerande i böcker och på internet under ett antal år, enbart för intressets skull. Att parallellt följa rättsprocesser gör att det ibland framträder pusselbitar som passar in mot vad jag lärt mig genom till exempel böcker. Min bakgrund vill jag inte gå in på, men den är av mer polisiär natur, än av juridisk.”

 

När man läser dina inlägg får man ibland känslan av att du verkligen är på plats. Händer det att du besöker ställen där brotten som ni diskuterar har begåtts?

”Ja, det har hänt att jag besökt en brottsplats. Jag tycker det kan vara en viktig del för att kunna uttala sig eller värdera andras inlägg när just platsen kommer på fråga i en diskussion. Avstånd, storlek, vinklar och mycket annat kan inte ges rättvisa genom en datorskärm, genom ett foto eller en beskrivning.”

 

Hur går det då till när du besöker en brottsplats?

”Jag gör det först och främst ensam. Frågan är komplex eftersom besök på en brottsplats kan te sig på helt olika sätt, beroende på om jag gör det före eller efter att ett åtal väckts i ett brottsmål. Bägge varianter har skett, men jag föredrar att besöka platsen innan detaljer om ett ärende har framkommit i en större utsträckning. Med ett facit – till exempel förundersökningsprotokoll eller omfattande rapportering i media – blir det svårare att reflektera med ett öppet sinne. Då har poliser redan gett en mer eller mindre komplett bild av en plats, vilket så klart påverkar ens egen syn. När jag väl är på plats, i synnerhet på en plats som inte gjorts genomskinlig av polis och media, handlar det mestadels om känsla. Ögon, papper och penna.”

 

Har du till och med ambitioner att lösa fallen?

”Jag är glad om jag kan ge minsta hjälp eller vägledning åt en utredning, eller varför inte åt en annan medlem på forumet. Jag skulle rent av vilja benämna det som en drivkraft, att försöka klura ut gåtor.

Huruvida jag lyckats klura ut något avgörande i en polisutredning är dock höljt i dunkel. Det är en fråga som kanske ligger på ett djupare plan. Men forummedlemmar som tackat för mitt klurande som visat sig stämma är ett bränsle för mig.”

 

Ni har mycket hjälp av medias rapportering – hur är din inställning till media?

”Överlag har jag en tacksam inställning till media. Där finns helt andra resurser än vad en ensam sökare någonsin kan uppbringa. Journalister har tillträde till diverse myndigheter och även mot allmänheten, vilket gör att ett bra faktaunderlag kan tas fram. Hur dessa fakta sedan presenteras i artikelform kan däremot göra mig mindre tacksam, om det vinklas för mycket eller medvetet skapas en höna av ett ägg. Då föredrar jag saklighet och neutralitet, vilket inte borde vara omöjligt för en journalist att hålla sig till.”

 

Kan man jämföra din ”rapportering” med medias rapportering i någon mån? Ser du er rentav som ett komplement till media?

”Absolut, vi lever säkerligen i symbios med varandra. Det är många gånger jag noterat att media använder detaljerade frågeställningar tagna direkt ur en Flashback-tråd. Lite elakt skulle man kunna säga att media ibland springer ärendet åt mig eller åt oss som redan väckt tanken i ett inlägg eller en diskussionstråd. Å andra sidan väcker jag eller andra forummedlemar frågor hos media, som de kan undersöka vidare, och jag eller vi kan på så sätt får svar på frågorna. Win-win alltså. I tävlingen om vem som extraherar mest och bäst fakta, Flashback vs media, vinner tveklöst media. Detta eftersom jag även beaktar det som journalister inte skriver om för att visa hänsyn.”

 

På forumet blir det ibland mycket spekulationer kring ett brott – om vad som har hänt och vem som är skyldig. Tycker du att det kan vara ett problem?

”Ja, speciellt när det spekuleras om utan eftertanke ser jag det problematiskt. I min uppfattning går det att diskutera händelsen (brottet) utan att till exempel fullständigt behöva vända ut och in på vare sig offers eller gärningsmans personlighet eller bakgrund.”

 

Tycker du att det finns tillfällen då medlemmar går för långt? Då det blir hetsigt, spekulativt och bidrar till onödiga ryktesspridningar?

”Ja, det finns medlemmar som går på tok för långt. Oftast avhåller jag mig från att påpeka när det går för långt, men tack och lov brukar andra medlemmar reagera när detta sker. Om någon trampar över gränser ibland undrar jag om inte det bästa vore att inte låtsas om just det inlägget.”

 

Det har hänt att vissa misstänkta är på gränsen till att pekas ut, kanske till och med hängas ut? Håller du med om det?

”Tyvärr hängs folk ut snabbt och lättvindigt på forumet, oftast utan någon konkret grund. Det är många gånger här som medias vinkling kan komma att spela roll. Om en misstänkt utpekas mellan raderna eller öppet i media, är det ett tacksamt tåg att hoppa på för många.”

 

Ni är ganska många som utbyter information med varandra? Vilka brottsfall – eller vilken typ av brottsfall – engagerar flest, skulle du säga?

”Det ser ut som att våldsbrott mot tjejer och kvinnor får mest uppmärksamhet. Ideologiska våldsbrott är också engagerande, och jag gissar att detta engagemang kommer växa mer så som samhället ser ut idag. Allt beror på brottsfallets komponenter. Desto mer dramatik, desto mer engagemang.”

 

Kan du ge exempel på något fall där du har haft rätt? Kanske något som du till och med har löst?

”Nej, inte något helt fall. Men det finns händelsedelar i ärenden där jag möjligtvis hamnat nära. Som ett hyfsat färskt exempel taget ur luften, skulle det kunna vara min aning om att det var två personer som anhölls för mordet på den 29-åriga småbarnsmamman i Upplands Väsby i slutet av februari.”

 

Upplever du att du lärt känna andra på forumet?

”Ja, det finns några värdefulla personer jag lärt känna.”

 

Har ni specialiteter, som gör att ni kan vända er direkt till varandra i specifika frågor?

”Ja, det har förekommit några enstaka. Det handlar då om erfarenheter och meningsutbyten som ibland även lett till gemensamt grävande.”

 

Du är anonym och jag skriver inte ut ditt namn, inte ens ditt användarnamn. Men upplever du att du har ett namn att vårda på Flashback, som är respekterat och inger förtroende?

”Det är faktiskt aldrig något jag reflekterat över. Däremot är jag medveten om hur svårt det är att bygga upp något, och hur lätt det kan raseras. På Flashback kan inläggshistorik bidra till att bilda sig en uppfattning om en viss skribent, ungefär som ett CV, men jag kommer nog aldrig uppleva det som viktigt att vårda mitt användarnamn. Det är ju smickrande om någon upplever bärighet i just mina inlägg, men jag tar inte stryk av om någon avfärdar mig som motsatsen. Jag har aldrig försökt vara någon annan till lags än mig själv när jag skriver. En sak som jag tycker är viktig, och som saknas i stor omfattning på Flashback, är att be om ursäkt om man haft hel fel i något. Det ger i alla fall mig en syn av respekt om någon korrigerar sig själv, men mer viktigt ger det en lärdom.”

 

Fotnot: Intervjun är gjord över internet.

 

Inga kommentarer ännu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>